Gå till innehållet

Historien om Bilmetro

Det är i början av 40-talet och Fritz Stålquist arbetar som disponent på Philipsons filial på Skeppsbron i Gävle. Bilföretaget säljer Mercedes och Fritz har förstått att bilbranschen kommer att gå rakt uppåt. Kriget är slut och framtidstron stor. Men det finns ännu inte många bilar i Gävle.

Gösta Andersson driver samtidigt företaget Lönnbergska Bilkompaniet AB i Hudiksvall. Fritz och Gösta är båda gamla Hudiksvallsbor och känner varandra sedan länge. De pratar om att starta ett företag tillsammans då Gösta Andersson har pengar att satsa på något nytt. Och så blir det!

Den 1 juni 1946 bildas företaget Bil & Buss i Gävle Dala AB. Fritz och Gösta öppnar i det gamla Porterbryggeriet på Kyrkogatan i Gävle och man tar bottenvåningen samt innergården i besittning. Det nya bilföretaget har fått agenturen för Stockholmsföretaget Hans Osterman AB:s bilprogram, vilket innefattar Hudson, Frasier, Kaiser, Willys jeep och en liten lastbil kallad Reo.
Vid den här tiden var det ännu inte många privatpersoner som köpte bil i Gävle. Kaiser och Frasier gick mest till stora bolag som Korsnäs, Hudson köptes mestadels för taxiverksamhet.

1949 kommer så Volkswagen! Bubblan var den första bil som ett större flertal skulle ha råd att köpa, även om det fortfarande handlade om välbärgade familjer. Den första modellen kostade lite över 3.000 kronor, men för att få sälja den var Fritz och Gösta tvungna att göra ett val. Skulle de sälja VW och Scania måste de släppa övriga märken från Osterman-linjen samt Citroen och Fergusin traktorer. Bröderna Hansson i Storvik, konkurrenterna som sålde Scania och General Motors program, fick samma ultimatum: Bil & Buss valde VW, Bröderna Hansson valde GM.
De första åren var säljarens marknad. Alla köpare som såg de välutrustade bilarna ville köpa extraattiraljer. Grundpriset på dryga 3.000 kronor passerades med råge och på den här tiden var det omöjligt att pruta. stället fick kunderna tacksamt vänta på sin bil, oftast i flera månader. Bubblan drog upp bilintresset, rent generellt, i hela Gävle.
Samtidigt jobbade man hårt med försäljningen av Fergusons traktorer. Kunderna blev allt fler. Men efter en tid kom ytterligare ett ultimatum från Volkswagen/Scania. Bil & Buss måste lägga ner försäljningen och istället lägga resurserna på Scanias lastbilar och bussar.
Scanias bussar såldes därefter till de många privata bolag som fanns på marknaden i Gävle i slutet av 40-talet. Bussägarna köpte själva sina bussar för att trafikera olika linjer där Böna-, Strömsbro- och Valbobussarna bara är några exempel.
På lastbilssidan fanns, då som idag, Volvo som konkurrenter till Scania. Marknaden bestod av några få större åkerier där Gustav Ehlins Åkeri var störst i Gävle och Seved Sundberg dominerade i Dalarna. Vid sidan av de stora, trafikerades vägarna också av en mängd enmans-åkare där många blev kunder hos Bil & Buss. Den utökade och köpstarka kundkretsen fick till följd att Bil & Buss med ens fick ansvar för service av lastbilar, bussar och personbilar. Man var också tvungen att bygga upp ett fungerande lager för reservdelar.
Redan i slutet av 40-talet såg Fritz Stålquist och Gösta Andersson att Dalarna var en möjlig arena för tillväxt och utveckling. VW och Scania expanderade snabbt och man ville erbjuda service också till kunderna i Dalarna och man startade den första verksamheten i Falun. Lokalerna var små och låg i en gammal träkåk i de centrala delarna av stan. Falun följdes i snabb takt av Orsa, där man tog över en befintlig bilfirma, samt Ludvika.

Några år in på 50-talet hade situationen blivit ohållbar. Bil & Buss fick inte längre plats i sina befintliga lokaler i det gamla Porterbryggeriet och Fritz tog beslut att bygga nytt. Resultatet blev den byggnad på Bondegatan där Bilmetro fortfarande finns kvar. Tomten låg invid de träkåkar och bostadshus som finns i kvarteret idag, men på den tomt där Fritz skulle bygga fanns då inget annat än en jordhög. Närmaste granne var Strömsbro Buss som låg i den lokal där Pändel & Thavelin så småningom flyttade in (sedan 2005 tillhör även den lokalen Bilmetro). Värt att nämna är också att konkurrenterna, de övriga bilfirmorna i Gävle, vid den här tiden låg centralt i stan. Fritz idé var därmed mer än djärv när verksamheten 1952 flyttades över till Bondegatan.
I samma veva beslöt sig Fritz och kompanjonen Gösta Andersson för att dela på sig. Gösta tog över filialerna i Dalarna medan Fritz behöll Gävle.
1953 öppnade Fritz enheter på ytterligare två platser i Gästrikland, i Hofors och i Sandviken. I Hofors byggde man en helt ny anläggning, i Sandviken inledde man med en försäljningslokal som snart utvecklades och växte. Efter bara något års verksamhet byggdes den anläggning vid rondellen på Gävlevägen som fortfarande är Bilmetro. Disponent i Sandviken blev Fritz bror, Gösta Stålquist.

Det hade alltså blivit 60-tal och tiderna blev än bättre. Folk fick mer pengar i plånboken och bilförsäljningen accelererade. Prisskillnaden mellan nytt och begagnat var liten, vilket snabbt fick till följd att inbytesbilarna ökade i antal. Men Fritz köpte också upp allt större lager av nya bilar. Trots att man nyttjade nuvarande Mejeriets gård räckte utrymmet inte till och Fritz bestämde sig återigen för att bygga.
Den här gången fick kontorsbyggnaden på Bondegatan i Gävle sin andra våning. Även bilhallen byggdes ut för att ge plats till gummi- och plåtverkstad, tvätthall, regummering och smörjverkstad. Det fanns även en egen intern budcentral för post och reservdelar som skjutsades mellan filialerna i Gästrikland.

70-tal och återigen var man trångbodda på Bil & Buss. Företaget sålde allt fler lastbilar som tog plats, och även lastbilslagret skulle få plats på innergården vid anläggningen på Bondegatan. Att ett nybygge för företagets lastbilar fanns med i Fritz planer var något många anade. Inte minst då Volkswagen med säkerhet hade synpunkter på trångboddheten som heller inte var positiv ur säljsynpunkt.

Däremot överraskade Fritz återigen när han avslöjade vilken tomt han bestämt sig för att satsa på. Ute på nuvarande Näringen, där Bilmetro Lastbilar fortfarande ligger, fanns år 1974 ingenting – förutom hagar med betande hästar. Fritz köpte även företaget Forsparator i Sandviken som arbetade med att bygga upp tankbilar. Samtidigt avyttrade han deras lokaler i Sandviken och installerade företaget med Lastbilar på Näringen. Det fick till följd att Bil & Buss var ensamma i Norrland om att arbeta med både tank- och lastbilar. På den tiden var tankbilssidan heller inte märkesbunden så alla märken var välkomna.
Men Fritz hälsa hade så sakteliga börjat svikta och han var nu i pensionsåldern. Nu skedde också förändringarna i snabb takt. Efter kanonåret 1975, då Bil & Buss presenterade ett starkt resultat, såldes företaget. Köpare var Wallenbergföretaget Incentive som ingick i den stora Scania-sfären. Epoken med familjeföretaget Bil & Buss var nu slut. Bil & Buss blev ett renodlat dotterbolag till Scania med huvudkontor i Falun.
1976 köpte Volkswagen det tyska märket Audi, som då ingick i Philipsons modellprogram och Bil & Buss blev erbjudna att ta in ett nytt märke förutom Volkswagen. Bil & Bussgruppen i Gästrikland, Hälsingland och Dalarna fick nu en egen styrelse med en ny ordförande i Alf Vemmersten.

80-tal
Bertil Andersson, med bakgrund från Svenska Volkswagen i Södertälje ersatte sen Alf Vemmersten på posten som styrelseordförande för samtliga Bil & Buss-företag och resan mot ett nytt familjeföretag startade. 1985 kom beskedet att han bestämt sig för att köpa Bil & Buss i Gävle och Sandviken. Beskedet mottogs med försiktig optimism från medarbetarnas håll och inför premiären av det nya bilföretaget 1986 skulle ett nytt namn tas fram.
Medarbetarna fick vara med och tycka till om en mängd förslag, där BilPrisma och Berras Bil var några av namnförslagen innan valet föll på Bilmetro.
När Bilmetro år 1986 så hade premiär i Gävle och Sandviken, var det med ett självklart motto redan från start. Såväl i den externa marknadsföringen som i de interna affärsvisionerna arbetade man efter en ny devis – din bästa bilaffär.

Under 90-talet köpte sen Bilmetro anläggningarna i Hälsingland och Dalarna och 2010 köptes Scaniaverksamheten i Uppsala. Totalt sett gör utvecklingen att Bilmetro nu är den i särklass största bilåterförsäljaren i den här delen av landet och antalet medarbetare har på 30 år växt från hundratalet till drygt 600 och företaget är fortfarande familjeägt.